Conny Svensson

Jaget kvantifierat på en metafysisk tidslinje

Förra årets julklapp var aktivitetsbandet. Det ska hjälpa dig att se hur många steg du har gått, vissa mäter även hur du sover, din puls och hjärtrytm. Smarta klockor kan ofta mäta ännu mer då de har plats att inkludera fler sensorer. Det finns halsband som varnar dig om du har dålig hållning. Sensorer i skor som varnar om du går fel. Detta är bara en del av de olika sensorer som digitaliserar våra fysiska liv, och ger oss statistik på hur många timmar om dagen man sitter eller står. De är till för att hjälpa oss av med dåliga vanor, att hjälpa oss må bättre, att varna om något inte står rätt till. Alla dessa sensorer är sådana som vi själva väljer att använda, de brukar även kallas wearables, för du bär dem på dig.

Men det finns också en helt annan klass av sensorer och de är dem som vi inte väljer. Det är tex övervakningskameror, WiFi accesspunkter, beacons, NFC läsare, och andra mottagare som läser av och mäter hur vi rör oss och var vi är vid vissa tidpunkter. Några av dessa interagerar vi med för att vi kanske behöver betala i en affär eller när vi åker med bussen, vissa läser bara av att vi har varit där som kameror, accesspunkter och beacons.

En del av idén med wearables är ju såklart att vi ska kunna se vad som mäts så vi kan jämföra oss själva över tiden eller med andra. Den informationen kan vi se, men oftast bara en delmängd så som tjänsten väljer att presentera den och vi äger den oftast inte. Data som samlas in av de externa sensorerna, eller vi kanske ska kalla dem ofrivilliga sensorer, kan vi inte se och vi äger den definitivt inte.

Finns det något att oroa sig för all denna information som sparas om våra liv och som vi inte har kontroll över? Är den information som sparas om oss i våra fysiska liv, och som nu digitaliseras, mer eller mindre intressant eller mer värd än den information som vi redan ger ut till Google och Facebook när vi surfar på nätet?

För det är precis samma sak, men där kan vi välja om vi vill att vi ska spåras med så kallade cookies. Jag tror faktiskt att det vi gör på nätet idag säger mer om vad för typ av människa jag är och vilka intressen jag har än var jag befinner mig i den fysiska världen. Vi är trots allt ganska förutsägbara varelser. Vi sover, äter, åker till jobbet, handlar, åker hem, äter, skjutsar barn, kollar på TV och sedan börjar allt om igen nästa dag.

Men vad händer om vi slår ihop dessa två datamängder, och bygger någon slags metafysisk tidslinje av våra liv? Vad kan man dra för slutsatser av den historiskt men framför allt vad kan man göra för prognoser för framtida beteenden? Jag är personligen inte så orolig för om något företag blir ännu bättre på att skicka mig reklam på nätet, via email eller rakt in i mobilen. Det är ok att jag får erbjudanden om diverse saker som jag på något sätt har visat intresse för om jag får tillgång till massa användbara tjänster gratis. Så var ligger då min oro?

Har dessa frågeställningar triggat din nyfikenhet så kan jag tipsa om att söka på internet efter “Singularity” och “AI” eller gå in direkt till Ray Kurzweils beskrivning på You Tube om vad Singularity är.

Och vill du höra mig tala mer om ämnet och fördjupa diskussionen så kommer jag tala om detta ämne på våra kommande kunddagar i Göteborg och Stockholm i juni.
Jag avslutar med ett citat från en av de stora entreprenörerna i modern tid; Elon Musk, “I think we should be very careful about artificial intelligence. If I had to guess at what our biggest existential threat is, it’s probably that. So we need to be very careful”.

Blog moderation guidelines and term of use