Conny Svensson

Artificiell Intelligens, del 3: Ta kontroll nu

Artificiell Intelligens (AI) har potentialen att bli en av mänsklighetens största förändringar sedan vi utvecklades från homo sapiens. Det är spännande och intressant – men frågan är om vi är redo för vad som kommer att hända? Förstår vi riskerna och inser vi vilket tungt ansvar vi fått? I en serie om tre blogginlägg resonerar CGI:s Conny Svensson om förhoppningar och farhågor med AI.

AI är här nu och kan hjälpa till på en mängd områden, allt från att rädda liv, till att effektivisera företag, till att hjälpa varje enskild individ med små råd. AI ger oss superkrafter att ta bättre beslut och göra det som vi själva inte är så bra på. Detta utvecklar plötsligt mänskligheten från vad vi var igår till ett nytt eleverat tillstånd. På samma sätt som industrialiseringen gav oss fysiska superkrafter så ger AI oss mentala superkrafter. 

Men – ”with great power there must also come - great responsibility” – som det konstaterades om en hjälte som hade blivit biten av en spindel och fått superkrafter. Vad ska vi göra med dessa superkrafter? Som vanligt kan de missbrukas, men de kan även göra skada utan ont uppsåt. AI i sig själv är inte ont, det är ett nytt verktyg i vår arsenal bland alla andra verktyg. Det har dock potentialen att vara ett av de kraftfullaste verktygen vi någonsin haft i våra händer, och som vi kanske inte kan hantera om vi inte är försiktiga.  

Utvecklingen långt borta

Det finns många som är kritiska till att vi inte gör tillräckligt mycket för att bedriva forskning inom AI-området. KTH-professorn Stefan Carlsson har kritiserat att det inte satsas tillräckligt mycket på detta i Sverige. Däremot finns det ingen brist på investeringskapital för startups som har AI som en av sina huvudingredienser i sina tjänster. Tvärtom, AI är nästan en säker biljett till att få investerarna att flockas kring bolag utan någon större tanke på hur realistiskt eller praktiskt möjligt projektet är.

Med AI skapar vi nya och fantastiska lösningar, men det finns också risker. Att vi, som jag beskrivit, snarare uppfostrar än programmerar en AI ställer enorma krav på att denna uppfostran görs rätt och att vi utformar systemen på rätt sätt. Vi har långt kvar till autonoma artificiella system som resonerar som i filmvärlden men redan idag måste system som självkörande bilar fatta livsavgörande beslut om nya situationer de inte programmerats för, baserat på de prioriteringar och värderingar vi uppfostrat dem med. Därför behöver vi, våra kollegor på andra företag liksom forskningsinstitut och universitet samarbete – för allas vårt bästa. 

Här kan du läsa del 2

Här kan du läsa del 1

Blog moderation guidelines and term of use