Lena Englund

Verksamhetsutveckling måste gå hand-i-hand med digitalisering

I eHälsovision 2025 kan jag läsa att en enhetlig användning av begrepp och termer är en grundläggande förutsättning för att verksamheterna ska kunna dra nytta av den digitaliseringsvåg som nu sveper fram över Sverige. Två tredjedelar av Sveriges regioner planerar att införa nya kärnsystem för hälso- och sjukvård samt socialtjänst - dessa system kräver en nationell samordning så långt det är möjligt. Detta för att kunna skapa en semantisk interoperabilitet som bidrar till en informationsöverföring som fungerar bra inom och mellan vårdverksamheterna.

I min roll som sjuksköterska, med en vidareutbildning inom Informatik med fokus på Snomed CT-terminologin, har jag lett arbeten med fokus på att ensa kliniska dokumentationsmallar. Det nationella initiativet är bra, behövligt och efterlängtat men min uppfattning är att verksamheterna inte riktigt är där ännu. Ute i regionen behöver man börja arbete med sina begrepp och termer utifrån den verklighet man lever i nu. De dokumentationsmallarna som finns i de befintliga journalsystemen kan härstamma från tiden för införandet av EHR och är lokala varianter för att passa in i den befintliga kontexten. När EHR infördes visste ingen att vi skulle vara där vi är idag, vi visste helt enkelt inte hur framtiden skulle te sig.

Nu när de nationella initiativen förespråkar standardisering och en enhetlig användning av begrepp och termer så bör varje region starta upp ett välplanerat arbete med att göra en begreppsanalys på sina dokumentationsmallar. Som till exempel; när det står blodtryck i en klinisk dokumentationsmall, avses det att blodtrycket ska tas eller är det taget? Verksamheten som använder dokumentationsmallen vet till 100 procent vad som avses, vi andra kan bara gissa.

Fackspråk vs. ”jargongspråk ”

Under min tid som universitetsadjunkt på Högskolan Kristianstads vårdutbildningar, både på allmän och specialistnivå, brukade jag diskutera skillnaden mellan fackspråk och jargongspråk. Många studenter var helt ovetande om skillnaden. Precis som snickare har jargonspråk när de talar med varandra så har även vi i vården ett jargonspråk det vill säga det språket vi använder sinsemellan kollegor. Ett exempel på jargonspråk kan vara att vårdpersonal säger nål om en perkutan venkateter (PVK), vilket skrämt många patienter, sanningen är att det som sitter kvar i patientens blodkärl är ett tunt plaströr, man drar ut själva nålen när plaströret kommit in i blodkärlet. Jag har åtskilliga gånger hittat paralyserade patienter i sjukhussängen som inte vågar röra sig på grund av att - som de själva uttrycker det - har en nål i handen.  

Precis som studenterna kan vara omedveten om skillnaden mellan fackspråk och jargongspråk så kan man se att dessa jargontermer används i dokumentationsmallar ute i vården. Inget någon ska bli hängd för, verksamheten behöver en dokumentationsprocess som fungerar. Men trots detta så måste verksamheterna arbeta igenom begrepp, termer, jargonspråk och fackspråk innan de nya journalsystemen och de nationella standarderna införs. De lokala verksamheterna behöver börja underifrån och de nationella initiativen ovanifrån. Förhoppningsvis möts de på mitten och vi får en välstrukturerad vårddokumentation som fungerar på alla nivåer från det kliniska arbetet på golvet till nationell nivå, och ger bättre förutsättningar för användning av vårddokumentationen inom forskning, innovation, verksamhetsutveckling, kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering.

Slutligen vill jag slå ett slag för Snomed CT-terminologin som ett sätt att arbeta lokalt med termer och begrepp. Genom att använda Snomed CT till att strukturera vårddokumentationen tar man ett steg i rätt riktning mot de nationella initiativen.

Blog moderation guidelines and term of use