Vad svensk sjukvård borde bli bättre på, rådde det ingen större oenighet om under den gångna Almedalsveckans många diskussioner. Vi delar med oss av vad vi sett.

Först och främst måste resurser flyttas från sjukhusvården till primärvården. Vården måste göras mer personcentrerad så att vi motverkar den största frustrationen bland patienterna – sjukvårdens oförmåga att se till hela människan, bristen på information om vad som kommer härnäst, och motstridiga budskap från personal som inte vet vad som sagts tidigare. Och vi måste bättre ta till vara e-hälsolösningar för att råda bot på bland annat dessa problem, men också för att kunna arbeta mer preventivt. Samtidigt behöver vi behålla specialiseringen som har varit en framgångsfaktor för svensk sjukvård. 

Seminarierna och paneldebatterna konstaterade problem, brister och önskade tillstånd, men som vanligt djupdök man sällan i hur vi faktiskt ska ta oss till de önskade tillstånden. Det är slående att inspirerande exempel saknas. Även de amerikanska gästernas snuttifierade framträdanden på 15-30 minuter lämnar mycket övrigt att önska när det gäller tydlighet i hur lösningarna de företräder fungerar i praktiken. Det är också slående att det blir så knastertorrt och humorlöst när vi talar vård och omsorg. Komik brukar uppstå när man testar gränser och testar nytt, och när det inte går som man hade tänkt sig. 

Sara Riggare var en av de lysande personer som spred skratt med sina träffsäkra betraktelser och förslag:

”Assumptions is the mother of fuck-ups” och ”det är väl självklart att patienterna skall äga sin egen journal och att den skall bygga på block-chain teknologi!”

Sara utmanade mejlförbudet i vården som ett exempel på idiotiska hinder för effektivitet och sa att förbudet förmodligen är en myt. Daniel Forslund hängde på och vill se civil olydnad mot obergripliga regelverkstolkningar, och vill driva fram ett prejudikatsfall i frågan. Sara Lei, en ung läkare på Karolinska föreslog fler tester av nya arbetssätt i kontrollerad miljö. 

Det blir allt tydligare att det inte råder en brist på ideér och lösningar utan mer en brist på ledarskap att testa och införa nya lösningar. För att lyckas med det krävs tvärprofessionella team (inte bara från olika vårdprofessioner utan andra professioner som teknik och ekonomi). Artificiell Intelligens framstår till exempel som ett fantastiskt verktyg – om vi bara kunde hantera valideringskraven. I en sådan miljö är det inte självklart att den bästa ledaren alltid är en läkare. Akademiska sjukhuset visade upp ett enkelt exempel på hur klinik, forskning, läkemedelsindustri och patient tillsammans med Microsoft har samarbetat fram mycket lovande lösningar på 52 timmar. Patientrepresentanten reflekterade:

”Inte trodde jag att stora läkemedelsföretag" och "teknikföretag skulle lyssna på lilla mig”.

Det är klart att industrin och även konsulter som företräder privata vinstintressen vill gott, annars når de inga resultat och då uteblir vinsten. Tillsammans med vårdpersonal, forskning, industri och patienter kan vi åstadkomma fantastiska resultat. Det är bara ledarskapet som behövs!