Digitalisering och e-hälsa har under det senaste årtiondet allt oftare lyfts fram som fundament för utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård. Begreppen kan sammanfattas med användandet av modern teknik för att utveckla smartare arbetssätt som kan bidra till ökad kvalitet för patienter och brukare, men även till en bättre arbetsmiljö för medarbetare. De flesta talar om digitalisering som en lösning, men påfallande få beskriver hur (och var) den reella nyttan ska skapas med hjälp av tekniken? I detta inlägg lyfts vård på distans fram som ett område med stor potential för framtidens hälso- och sjukvård.

Flertalet rapporter belyser stora vinster med digitalisering i hälso- och sjukvården. Samtidigt lyfts få konkreta och verklighetsförankrade exempel på hur digitalisering i realiteten ska lösa de utmaningar som framtidens hälso- och sjukvård står inför. Här finns ett behov av att bli mycket tydligare. Nedan ges några exempel.

Vilka områden kan tekniken påverka?

För att identifiera områden där digitaliseringen kan göra nytta behöver vi förstå vad tekniken kan påverka (och vad den inte kan påverka). Många lyfter fram lösningar som innebär att patienter kan kontakta en primärvårdsläkare via video. Det är bra för patienten som kan vara kvar i sin trygga hemmiljö, färre resor minskar miljöpåverkan och risken att smitta/smittas i ett väntrum elimineras. För att avlasta vårdgivaren kopplas exv. triagering och beslutsstöd på, och datamängder som samlas in i samband med besöken analyseras och skapar värde till vården.

Ska digitala lösningar kunna göra skillnad på riktigt, det vill säga möjliggöra mer (och gärna bättre) vård för pengarna måste vi hitta områden där vi genom att använda digitala lösningar helt kan tänka om avseende hur vissa av vårdprocesserna ser ut idag. Det är först då det ger de stora både kvalitets- och resursvinsterna.

Vård på distans för kroniska sjukdomar

Myndigheten för Vårdanalys har visat att individer med kronisk sjukdom står för 80–85 procent av en regions totala vårdkostnad. Det innebär en stor mängd vårdbesök, både elektiva och akuta. I kroniker har vi stora vårdkonsumenter, där det i många fall finns en stor potential (och en egen önskan om) att undvika sjukhusbesök genom ett kontinuerligt och systematiskt förebyggande arbete. Finns det då möjlighet att applicera ny teknik i behandlingen av kroniskt sjuka, som dessutom innebär en möjlighet att bryta det linjära sambandet mellan resursinsats och effekt? Det korta svaret är givetvis: ja! En bred utbyggnad av möjligheterna för vård på distans av kroniker är ett område där tekniken kan bidra till mer och bättre vård, utan att kräva mer resurser. Dessutom finns en outnyttjad potential i patienterna själva som ges förutsättningar att vara bättre involverade i den egna vården.

Detta kan i sig ge en ökad förståelse för den egna sjukdomen och de faktorer som påverkar den, vilket i sin tur skapar bättre följsamhet till behandling och råd om livsstilsförändringar.

Flera initiativ har visat att teknik för att flytta vård ut från sjukhus/vårdcentraler redan finns idag med stora kvalitetsvinster för både patient och vårdgivare som följd. En tung grupp kroniker är patienter med KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom). KOL går inte att bota, men med olika behandlingsinsatser kan sjukdomsutvecklingen bromsas, inkluderat perioder med akut försämring (så kallad exacerbation). Akut exacerbation leder inte sällan till behov av ambulans och inläggning på sjukhus. Andra stora grupper med kroniska sjukdomar med frekventa återinläggningar är diabetiker och personer med hjärtsvikt. I projekt som exempelvis i KOL-projektet har, utöver patient- och medarbetarperspektivet, även juridiska frågetecken rätats ut och dessutom har direkta kostnadsbesparingar kunnat påvisas.

Varför går utvecklingen så långsamt?

Varför går då utvecklingen så långsamt? Några faktorer som påverkar hastigheten har visats vara:

  • Verksamhetsintegration, framtagna lösningar måste integreras i verksamheten på ett naturligt sätt och det ska inte vara svårare för en läkare att ordinera distansvård för en patient än att ordinera ett läkemedel.
  • Verksamhetsnyttan och patientnyttan måste tydliggöras och varje initiativ måste kunna svara på frågan ”varför”.
  • Incitament för att införa nya lösningar för att våga satsa. Det måste finna långsiktiga vinster för såväl vårdgivare som leverantörer. Kompensations-/incitamentsmodellerna inom vård och omsorg måste anpassas till nya kanaler för patientmöten.
  • Maktförskjutning från vårdgivare till patient som krockar med traditionen att fullt ut ansvara för kontroll och uppföljning. Tekniken finns och patienterna är redo, men utvecklingen bromsas av att sjukvården inte verkar vilja släppa taget om sina patienter.

 

Ökad delaktighet och mer jämlik vård

För patienterna innebär de nya tekniska möjligheterna att vården kan bedrivas utanför sjukhuset, t.ex. i hemmet. I stället för att åka till en vårdcentral för kontroller möjliggör ny teknik att dessa kan göras av patient själv i hemmet. Dessutom kan de göras kontinuerligt och baserat i patientens verkliga behov. Dessa möjligheter bidrar dessutom till en mer jämlik vård där olika geografiska avstånd inte påverkar vara sig tillgänglighet eller kvalitet.

En organisatorisk innovation behövs för att få en substantiell effekt på kritiska områden som ekonomi och personalförsörjning. Dagens organisationer är anpassade efter dagens sätt att bedriva hälso- och sjukvård, och det krävs en större omställning av dagens vårdsystem för att uppnå större effekt av digitaliseringen. Ett annorlunda sätt att bedriva vård kräver andra processer, arbetssätt och ersättningsmodeller. Inte fler piloter eller testbänkar för att verifiera nya tekniska lösningar. Arbetet med digitalisering behöver därför (i ännu större utsträckning) skifta fokus från teknik till att skapa verksamhetsmässiga förutsättningar för vård på distans av kroniskt sjuka. Det är först då tekniken kan bli ett verktyg som underlättar för medarbetarna, skapar värde för patienterna och samtidigt gagnar hela vårdsystemet.

En kort checklista över ett antal verksamhetsmässiga förutsättningar som verksamheten kan fokusera på i syfte att uppnå större effekt nedan:

  • Tjänster – vad ska tekniken ska bidra med?
  • Processer – hur ska tjänsterna samverka?
  • Vårdprocessprogram – det medicinska innehållet i distansmonitoreringen.  
  • Organisationsstruktur – vilken organisation stöttar bäst de nya processerna?
  • Kompetens – vilken kompetens behöver tillföras till organisationen?
  • Styrmodell (ersättningssystem) – hur ska ingående aktörer ersättas, incitamentstruktur
  • Förvaltningsmodell (hela verksamhetssystemet) – säkra kontinuerlig utveckling

Digitaliseringen kommer inte att bidra med sin fulla potential till framtidens hälso- och sjukvård om vi inte hittar rätt tillämpningsområden från både patient- och medarbetarperspektivet. Görs det rätt är möjligheterna oändliga!

Add new comment

Comment editor

  • No HTML tags allowed.
  • Lines and paragraphs break automatically.
Blog moderation guidelines and term of use